in Det dagliga

Mitt sociala batteri

Idag tog jag initiativ till lite socialt samkväm i helgen. Mina helger brukar normalt spenderas i ensamhet. Ensam och ensam förresten, rovkatten Sigge är naturligtvis med.
Vi trivs ganska bra i vår lilla asociala kuvös. De sociala behov jag må ha täcks för det mesta av jobbet. Men på sista tiden har jag känt mer och mer att det nog är dags att ge sig ut på gatorna som en vanlig man och umgås med folk jag inte kallar kollegor.
Jag får sådana känslor ibland. Det är som att mitt sociala batteri laddas ur och jag känner mig helt plötsligt ensam. Lyckligtvis har jag folk som är fult nöjda med att träffas någongång varannan månad. Det får mitt sociala batteri att laddas upp snabbt och jag kan återigen njuta av ensamheten några helger.

Det är ganska intressant det här med enstöringar kontra sociala människor. Jag har en bekant som är extremt social. Fastän jag förklarat för honom att den enda dagen jag möjligen kan tänkas umgås är lördagar, försöker han ideligen få med mig på något även på vardagar. På vardagar! I don’t do vardagar. Då vill jag bara hem efter jobbet, gosa med katten, gå och träna och sedan sitta och glo i soffan. Det är kvalitetstid för mig. Herregud, att förelå en enstöring att umgås på vardagar är som att be en vegan äta råbiff.

Jag hittade en rätt passande bekskrining på Wikipedia-artikeln ”Loner”:

Most loners are able to act ”normally” in a social setting. However, the strain of being in a situation which is uncomfortable may leave some mentally and emotionally exhausted. They may have to retreat for a significant amount of time before being able to do so again.’

Well, man låter lite halvgalen men jag kan identifiera mig i det.

Men som sagt, i helgen ska farbror ut på stan och ladda upp och det ska bli väldigt kul.

Och nu har jag skrivit väldigt långt utan att nämna träning, så det tycker jag att jag kan göra.

Ikväll tränade jag flås-kondition. Jag körde intervall på roddmaskinen: Lugn rodd 250 m, sedan ro som att man hade den amerikanska flottan i hälarna 250 m, repetition tills man rott 3000 m. Det var mycket riktigt flåsigt. Efteråt ställde jag mig på crosstrainern och körde ett ganska tungt pass där i en halvtimme.
Jag flåsade mycket riktigt som att jag vore havande och svettades extremt mycket. Hade man utvunnit salten i all svett skulle man förmodligen få en kvartalsförbrukning av salt.