in Det dagliga

Var köper man inspiration?

Likt det Margaret Atwood sa ”If I waited for perfection, I would never write a word.” har jag hört flera andra författare säga om inspiration. Väntar man på att inspirationen ska infinna sig så blir det så att säga inte många barn gjorda.

Ändå är dock inspirationen en bra krydda till själva skapandet. Ungefär som svartpeppar. Man kan inte göra en bra Pasta Carbonara utan färskmald svartpeppar. Så hur fan inspireras man?

Ordet inspiration kommer från latinets ”Inspiro” och betyder inblåsa, väcka liv i.

De gamla grekerna, som tänkte så mycket om allt möjligt, trodde bland annat att inspirationen kom från muserna, poesins gudinnor. Här uppe i Norden, under fornstora dagar, trodde vi också att inspirationen kom från gudarna, bland annat Oden. Senare hävdade företrädare för kristendomen att det var en gåva från Heliga Ande och inget annat.

Överhuvudtaget är det många som haft åsikter om var inspiration kommer ifrån. Exempelvis menade Sigmund Freud och andra psykologer att det kunde komma från olösta konflikter och barndomstrauman. Freud såg även kreatörer som fundamentalt speciella och fundamentalt skadade. Naturligtvis.

Mina egna tankar och teorier kring inspiration är lite enklare. Jag har ju inte speciellt många akademiska poäng och är inte särskilt religiös. Men jag har några sätt som jag vet att jag blir inspirerad av. Det kan bara vara att uppleva saker, som att resa någonstans, gå på ett museum eller se en konsert. Det kan vara att läsa en bok. Ibland får det dock motsatt effekt. Ibland har jag läst saker jag tyckt var så bra att jag bara känt att , fasiken, det är fullkomlighet. Hur kan jag ens komma i närheten?

En annan bra sak att göra för inspiration är göra saker som liksom ligger utanför ens komfortzon. När jag skrev En skejtares dagbok hade jag som projekt att utsätta mig för saker jag normalt inte skulle göra. Jag tog mig in i ”grupperingar” där jag inte kände att jag hörde hemma. Och nej, det var inte sadomasochism eller partnerbytarklubb. Det var något så enkelt som att jag var med i gruppträning på ett gym. Det kan låta banalt, men för en halvblyg indiekille faller det sig inte naturligt att hoppa och lyssna på en vältränad, solbränd kvinna eller mans instruktioner. Och där har vi en annan sak, träning. När kroppen är trött är hjärnan pigg.

Men som sagt. Man ska inte vänta på inspirationen utan bara börja jobba. Jag har även märkt, att när man skrivit första meningen, stycket och kapitlet, att man på något sätt inspireras av sig själv, och det mina vänner, är det bästa.

Sedan kan man fråga sig: När jag nu besitter den ofantliga visdom om inspiration, varför jag inte gör någonting? Well, jag är lat också.

Notering: När det verkar som att jag kan någonting har jag faktiskt hämtat info från engelska och svenska Wikipedia.

Inspirerat av Taking Back Sundays ”A Decade Under The Influence

Läs även andra bloggares åsikter om ,