in Det dagliga

Weltschmerz och att inte få det bra

Min skrivövning numero duo:

Ingen ost till frukostmackan. Sedan: titta ut över ett grått landskap, kala träd och växtlösa kullar timmar i enda. Men det var skönt att luta sig mot huset och känna att det faktiskt stod kvar. I övrigt lika inspirerande som en säck potatis. Skulle vilja att något hände. Vad som helst! Till och med en förkylning skulle vara ett steg i rätt riktning.

Det där var ju inte så bra. Men det illustrerar vad många kloka människor sagt om skrivblockering. nämligen att inte få det bra, få det klart.

”If I waited for perfection, I would never write a word.”
Margaret Atwood