Inatt jag drömde

Jag hade en ganska sömnlös natt. Det händer ibland. Men då jag faktiskt sov hade jag en del intressanta drömmar.

I en av dem var jag sjukligt osams med en kompis. Hon hade bett mig skicka adresslistor till henne, för att se hur jag formaterade dem. Därefter använde hon dem till att skicka ut politisk propaganda. Jag hotade både med advokat och att säga upp kontakten.

Strax därefter berättade en annan vän för mig att Metallica var jäkligt sura på mig och att jag kunde förvänta mig en stämning därifrån. Såvitt jag kan minnas är väl just Metallica kända för för att stämma lite hit och dit, så varför inte mig också? Men jag kunde inte riktigt påminna mig om vad jag gjort.

Vid sidan om osämja mellan vänner och stämningar glömde jag även en nyinköpt lunch och såg en snöfräs forsla bort snö, i september.  Sen ringde nog väckarklockan.

Bananflugorna och 1800-talet

Jag har genom åren lärt mig att det bästa sättet att bli av med bananflugor är inte att ställa fram en skål med vinäger, honung och några diskmedel – det är att städa köket.
Trots det försöker jag med de klassiska husmorsknepen först men tar bara hand om de lättlurade bananflugorna. Proffsen fortsätter frodas vid gamla lökskal, nåt kvarglömt glas juice och annat gott.

Ja, är det någonting jag lär mig är det att jag aldrig lär mig. Det är också en lärdom.

Annars är livet skapligt just nu även om jag lider i denna miljöförstörda kvava höst. Jag är inte glad i att chockvärmen är kvar si och så länge till. Det är fan det varmaste året någonsin. Det finns ingen som är bra med det.

Ge mig storm, regnskurar, vackra höstfärger och sedan drivis. Men låt för Guds skull tågen hålla tiderna än då. Fast det är nog en omöjlighet. Jag läste någonstans att delar av järnvägsnätet finns kvar sedan det glada 1800-talets tid. Där hade de säkert bra höstar. Förvisso hade de även hungersnöd, folk dog av en spik i foten och offentliga avrättningar. Jag antar att allt inte var bättre förr.

Kulturnatt eller plöjnings-sm?

Jag har svåra beslut att fatta inför framtiden. Kulturnatten i Norrköping och plöjnings-sm inträffar nämligen samtidigt. Det förstnämnda har jag inte missat på flera år och är ett intresse av rent privat natur. Det senare är jobbmässigt, samtidigt som jag skulle vilja gå på det.

Jag måste helt klart meditera över detta.

Övrigt som händer i den här ouppdaterade delen av livet är att jag varit ute vid Bråviken ikväll med en vän, fikat och tittat på vattnet. Vi trodde ett tag vi såg en delfin för något rörde sig snabbt över vattnet. Sedan kom vi till en gemensam slutsats att delfiner inte nödvändigt rör sig snabbt över vattnet. Det var en fågel men det flög jävligt lågt.

I övrigt var det såhär fint:IMG_1158

Sökmotortermer

Jag hade tänkt sluta skriva för kvällen men så satt jag och kollade på vilka sökmotortermer som lett folk till min webbplats, alltså vad folk sökt på för att sedan hitta hit. Nu censurerar väl Google, som har hand om 99,8% av världens sökningar de flesta söktermer, men en del kommer fram – alternativt är de från en annan sökmotor. Vilken denna skulle vara vet jag inte.

Sedan gammalt har jag tyckt om att hjälpa de som sökt sig hit med svar på deras söktermer. Hursomhelst hittade jag detta ikväll:

screen

  1. bilder äldre män med runtansikte med skägg
    För det första är runtansikte två ord – själva motsatsen till en särskrivning. För det andra: Äldre man med runt ansikte och skägg kan du vara själv.
  2. tankevurpor jag 
    Ja, det kan jag relatera till. En tankevurpa kan vara att hälla i det gamla kaffet i behållaren när man egentligen ska fylla på med vatten, en annan kan vara att man slänger ner strumpor i toaletten när man går och plockar lite eftersom man rent mentalt befann sig vid tvättkorgen just då. Har hänt kompisar till mig.
  3. vad gör en internationell marknadsförare
    De skickar ett mejl i veckan till en kontakt i ett annat land – i övrigt gör de lika lite som en vanlig marknadsförare.

Så, det var dagens välgärning. Tack för mig.

Skrivandets våndor och glädjeämnen

drunkauthors

Idag träffade jag Joakim och vi hade ett nytt skrivpass. Vår vana trogen träffades vi på en pub, beställde öl och fällde upp laptopsen. Om någon av mina två till sju läsare ska tro att det hände något mer dramatiskt än så måste jag göra er besvikna. Det var business as usual.

Vi går snabbt igenom senaste skrivuppgiften, blir förtvivlade över att vi inte kommer något vart, diskuterar fram och tillbaka, kommer på nya idéer, slaktar gamla och så vidare.

Det är ibland frustrerande att slakta så mycket av det man skrivit men samtidigt måste man göra det för att komma framåt. Inget av det man skrivit är onödigt. Det är träning.

Och sakta men säkert går det framåt. Vi har både skrivit och förkastat så mycket. Plötsligt händer det kan man tänka eller också inte. Det roliga är processen. Jag sa att vi kanske inte är klara med den här boken förrän vi är kring 72 och världen gått under i atomkrig (eller Pokemon-apokalyps fyller jag i i efterhand).

Idag var dock en ovanligt givande session. Det har vi sagt 23 gånger förut men det gör det inte mindre sant.

Efter passet stannade vi kvar och pratade privat. Det brukar vi inte göra. Men idag var kanske en sådan dag som man var tvungen att vädra det som är bra, och det som är dåligt. Vi blandade diskussion och skratt så nästan tarmarna brast. Sånt behövs också.

Sedan cyklade jag stilla hem i natten på min ihopfällbara cykel, fångade en Pokemon och sitter nu redo att skapa vidare på vår storslagna epos.

Nej vars, det var inte natt, jag fångade ingen mer Pokemon och jag ska inte skriva mer ikväll. Det är fan asjobbigt.

Puss.

Vår hjälte avslutar sin semester

Så idag var första dagen på min evighetslånga semestervecka. Seriöst hade jag faktiskt klarat en vecka till utan större problem. Samtidigt är det bra för mig att ha fasta rutiner. Jag ska inte släppas för fritt.

Arbetsveckan började med uppenbarelsen att två stora projekt har en betydligt snävare deadline än jag först hade räknat med. Fast det är bra med snäva deadlines. Jag har alltid varit glad i dem och kommer förmodligen vara det till nästa gån någon undersöker mitt blodtryck.

Kvällen ägnades och cyklande, promenad och andakt i både Nyköping och Norrköping. Och med andakt menar jag att jag jagade Pokemon. Det blev en jaktmässigt god kväll.

Om jag nu ska bibehålla dagbokstemat kan jag även säga att jag åt omelett till kvällsmat, med lök- och tomatsallad. Sedan studerade jag om mjölk verkligen är så nyttigt som vi fått intutat i oss och det finns snygga överdragsbyxor att ha på sig på vintern. Efter det var det slut med nöjena och jag satte mig och ägnade en stund åt det litterära projektet som jag och vännen Joakim har.

Nu ska jag lägga i kvällssnusen och kanske kolla på en serie. Roligare avslut än så erbjuder jag inte idag. God natt!

Vår hjälte tar semester

Så då har då dagen kommit då vår hjälte går på semester. Trots min tidigare, lite negativa inlägg om ämnet måste jag ändå säga jag ser fram emot det med viss tyglad optimism. Det är ju såklart inte lika roligt som att jobba men anstränger man sig lite tror jag man kan få en riktigt berikande semester. Jag har planer. Det blir i alla fall minst en vandring i skogen, kanske någon liten resa någonstans och möjligen, men här vill jag lämna ett skarpt förbehåll, så kanske jag försöker rycka igång med träningen igen. Både kroppen och själen befinner sig i förfall och då vet jag att träning, hur outsägligt tråkigt det än är har en viss mildrande verkan. Fast ska man egentligen träna på sin semester? Som sagt, jag säger det med förbehåll. Och man måste väl ändå säga att spela Pokemon Go och gå runt hela staden måste räknas som en form av träning.

Ja, det ska bli skönt. Jag ser faktiskt fram emot sovmornar, äta frukost hemma och lämna dagen öppen för otyglad impulsivitet. Det där lät förresten lite klichéartat men andemeningen i det är god.

Jag har idag inlett min semester med att stanna till på mitt stamhak i Nyköping. Solen skiner, ölen är kall och jag har ett helt näste med pokemons som bara väntar på att bli fångade.

Tankar på tåg

Idag har jag kanske en av världshistoriens mest behövda tvättider. Jag vet inte varför, men på något sätt har jag vid upprepade tillfällen helt misslyckas med att boka tvättid. Det har gått så långt att jag tvingasts ta till tredjesorteringen av kläder. Nu är dock till och med min tredjesortering riktigt skaplig så det är inte så att min salig mor skulle behöva skämmas för mig.

Ikväll är det dock dags efter en framgångsrik bokning i helgen. Det gör mig lite uppspelt och jag var uppe lite tidigare idag för at se att allt stod rätt till med tvätt- och sköljmedel samt att tvättkorgarna stod enligt feng shui-linjerna. De är nästan så att jag vill klä upp mig ikväll och ta med mig en flaska vin ner till tvättstugan. Dock, om det är något som tredjesorteringens kläder inte innehåller så är det sånt man vill klä upp sig i.

Nu åker jag mitt pendlartåg och blickar ut över Bråviken. Dagen kan bli hur dålig eller bra som helst. Jag tror dock det senare. Det finns ju en tvättid med mitt namn på därnere vid tvättstugan. Eller ja, mitt namn – mitt nummer. För övrigt ska man helst inte påbörja en mening med ordet eller. Ej heller ska man använda ett kommatecken innan ordet om det används mitt i en mening. Det är samma regler för ordet men. Dessa och många andra regler har jag brutit mot under livets gång. Godmorgon.

De behöver ju träning

Föräldrar är glada att deras lata barn lämnar tv- och dataspelssoffan för att ge sig ut och spela nya Pokemon GO. Det är bra. Med risk för att låta så gammal som jag faktiskt är kan jag säga: På min tid var man tvungen att bege sig ut och ställa till kaos. Det var outhärdligt att vara inomhus. Det fanns tv-spel även då, i senare delen av förra seklet men grafiken var sådan att man lika gärna kunde leka med pinnar. Eller snarare slå andra barn med dem för det var sånt man tyckte var roligt på den tiden. Lyckligtvis hann moralen ifatt vissa av oss och det är nu flera år sedan jag uppskattade att slå någon med en pinne.

Anyways. Jag dryftade min misstanke att detta med Pokemon GO är fröet till världens undergång. När jag ser med vilken iver ungdomarna farmar Pokemon-cache vid statyer, viktiga byggnader, historiska platser och annat stärks bara detta. De måste såklart mjuka upp sittmusklerna innan Pokemonsen börjar dyka upp på säkerhetsmässigt känsliga platser.

Jag var själv ute en sväng idag. Jag fångade någon form av fladdermus och en mask, sedan funkade inte spelet längre. Förmodligen är jag inte intressant som soldat i den nya ordningens armé och det kan jag helt klart förstå. Jag är inte bitter men vill ändå påpeka att jag har två veckors utbildning i stridssjukvård om nu något sådant skulle behövas.

Början på undergången

Ikväll när jag var ute och gick såg jag horder av människor som gick hukade över sina mobiltelefoner. Det var enskilda, barnfamiljer, grabbgäng, tjejgäng – allt.

Det var naturligtvis det nya Pokemon GO som låg bakom detta zombieliknande beteende. För de 17 st i världen som inte vet vad detta är, går det alltså ut på att via sin mobil, gå omkring i och fånga pokemons, som är någon form japanska djur som kan fostras till att bekämpa dueller med varandra. Tror jag.

Hur som helst är jag säker på en sak, förutom de olyckor som kommer inträffa de människor som är mer intresserade av sina mobiltelefoner, än trafiken – Det är så här världen går under.

Snart kommer folk leta pokemons vid militära installtioner, vid skyddsobjekt, vid kraftverk… Ja, du förstår. Hundramiljontals pokemon-jägare kommer vara den nya världsordningens armé. Det kommer inte bli den zombieapokalyps, som varit de senare årens favorit bland olika sätt som världens går under på.

Jag ser med viss spänning fram emot framtiden.

Vad gjorde jag själv ute ikväll då? Spelade Pokemon GO såklart.

Jag avslutar med R.E.Ms gamla slagdänga.